Olsen.se

(ett litet känsloinlägg får jag göra, läs inte om ni inte vill. I really do not care)

Jag och tolvåringen ligger på sjukhus.
Tolvåringen trodde att han var oövervinnerlig och hoppade med sin äldre bror, femtonåringen på studsmattan. 

Fördelen med att ligga med tolvåringen på sjukhus är att vi pratar.
Vi skrattar.
Han får ta plats.
Det får han naturligtvis annars också men minsta brodern har en tendens att ta över hela familjen.

Nu kan vi kramas i lugn och ro.
Jag kan pussa hans små fötter.
Smörja in dom.
Drömma mig tillbaka till när tolvåringen var en liten, liten prins.
Jag får bära honom till toaletten.
Vi skrattar
Vi ler
Vi gråter tillsammans.

Jag önskar bara att jag kunde stoppa tiden.
Möjlighet att göra likadant med hans bröder (utan att de behöver hamna på sjukhus)
De alla behöver mig, lika mycket men på olika sätt.

Mina fina underbara prinsar.
Jag är stolt över att få möjlighet att vara er mor.

Ni är bäst!