Olsen.se

Jag har som sagt aldrig någonsin bloggar från mobilen tidigare. Så, hoppas att detta fungerar nu.

Iförrgår läste jag en bok som jag aldrig egentligen skulle ha beställt ens. Vart tog all denna kärlek vägen - Käbi Laretei.
Käbi är, för er oinvigda en pianist, författare men även en av Ingmar Bergmans fruar. Hon har sammanställt en bok, egentligen bara ett litet häfte med en del av de kärleksbrev de skrev till varandra.

När jag satt och läste den, med pulserande hjärta och flämtande andetag så slog det mig. Jag har fått ett, kanske två kärleksbrev i hela mitt liv.
INTE ett enda från min man.
Jag är inte ledsen på honom för det, sånt ligger inte för honom. Men, nog är det bra konstigt att jag inte fått fler?
Eller, jag kanske inte är den typen av kvinna som förväntar mig sånt av mina partners? Har jag skrivit kärleksbrev till mina partners? Ja. Men aldrig fått ett enda tillbaka.
Det vackraste, eldigaste brev jag fått av någon man i hela mitt liv, det var från J. Vilket naturligtvis gladde mig oerhört. Jag har faktiskt ännu kvar det. Det ligger i en låda förmodligen i garaget och någon fång har jag tagit fram det. Tittat på det och glatt mig åt de ord han skrev.

I mitt nya liv, förväntar jag mig kärleksbrev. De skall vara eldiga, vackra, sorgsna, glada. De skall rymma all kärlek, all känsla som en man kan ge en kvinna.
Det är inte en förfrågan. Det är ett krav.

Nu, tänker jag lägga mig i sängen. Läsa lite böcker. Jag kanske kastar in lite passion mellan Käbi och Ingmar. Bara för att få njuta lite.