Olsen.se

Jag har inte glömt Olsen. Jag vet att den finns. Någonstans så kände jag att jag ville använda den som en mer yrkesrelaterad blogg bara.

Men så slog det mig. Jag har ju inget jobb. Jag är ju arbetslös, fyrbarnsmamma.

Jag vet att någonstans därute finns det ett jobb med mitt namn på. Någonstans så finns det ett jobb där all min kunskap kommer att kunna användas. Ett jobb där mina arbetsgivare uppskattar hur jag är. Spritt språngande galen, spontan. Glad. Vilket jag knappt varit på länge nu.

Tills dess så tänker jag skriva både i denna och i min andra, vk-bloggen. 

Men, jag gillar denna mer. 
Även om vk's medarbetare har gjort nya fiffinurliga inställningar som tillåter bloggarna att själva moderera mer. Så är den inte riktigt mig. 
Inte helt och fullt ut. 

Just nu tänker jag mig mer denna som en ventil. En slags själasökande (om jag får vara så patetisk?) efter vilket slags jobb jag egentligen vill ha. 
Vad vill jag jobba med?

Jag pratade med en gammal kompis från "förr" (ni vet, en av alla dessa hundra man har som vän på FB men som man egentligen inte känner längre). Hursom så frågade han vad jag jobbade med och jag sa att jag var arbetslös men jobbade extra inom vården.

Då slog det mig att jag borde ha sagt detta istället.

Att jag är bibliotekarie men är tveksam inför att jobba på ett bibliotek. Att jag älskar böcker. Att jag andas böcker, men har sedan min och min mans separation knappt orkat läsa. Att jag läser extremt fort, egentligen men just nu extremt sakta. 
Att jag ogillar att blogga om böcker. Jag läser knappt andras bloggar om böcker, bara ett fåtal utvalda stjärnor. Att jag skulle vilja ha en bokcirkel. Men någonstans så är min ork minimal just nu.
Att jag är med i Social Media Club och älskar det. Att just nu är det främst det jag brinner för. Att jag provade på att föreläsa inför en grupp studenter på Universitetet och blev eld och lågor inför hur kul jag tyckte att det var. 

Att det gav mig en egoboost. Att jag kände att jag faktiskt kunde det jag pratade om. Att studenterna lyssnade på mig. Att de skrattade åt mina skämt. 

Att jag älskar att skriva. Jag skriver inte speciellt bra. Men då och då får jag till det och jag skriver främst för att roa. 

Ja, jag borde ha sagt allt det.
Istället nöjde jag mig med det andra. Småsurrade lite till och avslutade artigt.  

Ibland är det bättre att bara vara tyst.