Olsen.se

När man sätter sig och skall lista alla goda kvaliteter man har som person så är det fruktansvärt lätt att dessa kvaliteter förminskas och att man blir yttepytteliten.

Ja, jag generaliserar. Jag får göra det för jag tror inte att jag är ensam om att känna såhär.

Det är så lätt att minimalisera sina goda kvaliteter och istället fokusera på det man saknar. Jag vet att jag är bra på det jag gör (egentligen). Jag vet att jag har mycket kunskap om mångt och mycket. Men, när det kommer till att sätta det på pränt?

Det är snudd på omöjligt.

Istället så fokuserar jag på vad jag INTE kan. Jag kanske skulle skriva ansökningar där jag listar allt jag INTE kan. Då det ÄR lättare att komma på.

Varför är det så här?

Är det Jantelagen som sliter mig i stycken? Som sitter på min axel och sticker mig i nacken varje gång jag försöker sticka ut mer än vanligt? Varför gör Jante så mot mig?

Igår pratade jag med en väldigt god vän som bestämt hävdar att jag försöker skylla ifrån mig min egen vilja på annat. Inte att jag ger andra skulden för mina egna misslyckanden, men han sa att (i korta drag då) att - Jag är min egen lyckans smed och vill jag så kan jag då jag definitivt har alla förutsättningar för att lyckas.

Han sa att jag inte riktigt törs ta steget. Att jag är rädd för vad som kan hända om jag tar klivet bort från Jante.

Det kan säkert vara så.

Men, betänk (och nu kommer mina fina bortförklaringar igen) att jag istället för rädslan att misslyckas hellre låter bli.

Fegt?

Säkert.

Jag har inga som helst problem med att se andra människors goda kvaliteter och uppmuntrar dem mer än gärna. När det kommer till mig själv?

Näe.

Jag säger det, jag måste fokusera. Sortera, organisera.

Strukturera upp mig.