Olsen.se

Jag avgudar böcker, jag älskar dem passionerat. Så länge jag kan minnas har böcker varit mitt liv. Doften av dom. Ja, jag vet. Jag har tjatat om detta flera många gånger. Men så är det iallafall. Mina böcker har varit min tröst i alla avseenden. Jag älskar känslan av att vända blad, att känna de olika pappersorternas struktur mot mina fingertoppar. Känslan när en helt ny, oöppnad bok landar framför mig. Den är magisk.

Jag älskar att läsa orden och sakta skapa bilderna framför mig. Att gå tillbaka, att göra hundöron. Att veta, att en älskad bok är nött och sliten av många omläsningar. En av det roligaste sakerna som finns, det är att gå i secondhand affärer och försöka lista ut vilka de tidigare ägarna var, de som en gång köpte dessa böcker.

Vad de tänkte på. Hur de levde, hur de älskade.

När jag en gång för länge sedan gick min utbildning pratade vi om det.

Om bokens och tidningarnas överlevnad i denna tid av informationsålder som vi just nu står och stampar i. Jag tänker inte ljuga, jag är en stor del av den. Jag vill ha min information snabbt. Jag vill på en gång kunna tillgodogöra mig den information som finns därute och väntar på mig.

Då, för tre år sedan?

Då var det otänkbart att ens fundera huruvida tidningen som pappersvariant skulle försvinna. De diskussioner vi hade var bland annat känslan av att sitta framför köksbordet på morgonen. Papperstidningen? Den skulle aldrig försvinna.

Det var då, för tre år sedan.

I dagens Folkbladet skriver Daniel Nordström detta:

http://www.folkbladet.nu/198513/2010/11/03/nya-ron-om-pappersdoden

Där skriver han bland annat att "den sista papperstidningen i Sverige trycks år 2025" och i USA blir det ännu tidigare, till och med så snart som 2017.

Jag tror de har fel. Jag tror att papperstidningen kommer att försvinna tidigare. Jag tror att det bara ligger något år fram.

Men, som Daniel säger:

Ingen aning och egentligen är det en rätt så ointressant fråga. Det viktiga är att vi fortsätter att utveckla vår journalistik och att vi ger våra läsare det de efterfrågar. Då spelar det mindre roll om det sker via runskrift, pappersform, mobiltelefon eller IPad.

Mina funderingar  tillkommer då papperstidningen. Huruvida det kommer att kunna appliceras på vecko eller månadsmagasin? Eller på serietidningar?

Det tror jag kommer att ta betydligt längre tid än så.

Böckerna då?

Bara tanken på att endast läsa böcker via en iPad eller någon annan slags läsplatta får det att vända sig i magen för mig. Jag mår inte bara fysiskt utan även psykiskt illa av bara tanken. Jag må vara vansinnigt fascinerad av all slags social media teknik. Jag tycker att allt sånt är superroligt och jag ser inte en snabb död av alla journalister, snarare tvärtom. Det är nu som Journalisterna kan blomma ut. Det är nu deras (och min) tid kommer.

Men, Mina böcker?

Låt mina böcker vara.

Ta inte bort dem. De kan samsas länge än.

Låt mig få behålla mina tryckta böcker tills jag dör. Sedan kan ni göra vad ni vill. Bara jag får läsa "riktiga" böcker.